2O13 var ett år fyllt med diverse händelser, en hel del skratt, vänner, musik, jobb och så innebandy såklart. Ungefär samma innehåll som förra året.
Jag började året med att köpa mitt första gymkort någonsin och det bästa var att jag kom billigt undan. Det blev mer tid på gymmet än vad jag trodde det skulle bli - tills våren kom och man kan kunde träna ute.
Det har blivit en hel del innebandy. Säsongen 2O13 slutade vi på en 5e plats i division 2. Vi hade chans på en tredje plats i den sista matchen för säsongen men det blev som det blev och resultatet är helt klart godkänt.
Sen så började sommarträningarna och byggandet av truppen för kommande säsong. Backträning, löpturer, intervaller och övningar bestod träningarna av och så otroligt skönt det var! Kanske inte då det var 1OO grader varmt ute.
Jag har växt. Som innebandyspelare, som medarbetare, som person. Och jag har tänkt mycket. Jag förundras över hur människan fungerar, hur den ibland inte kan tänka till innan den säger något. Hur otroligt själviska vi egentligen kan vara. Eller att man faktiskt, i det verkliga livet, måste arbeta hårt för att uppnå sina mål. Om man har satt några.
Men sen också att överhuvudtaget ta ett ansvar. Ett ansvar över sig själv. Att ansvara över att det faktiskt är jag själv som bestämmer över mig själv. Det är jag själv som väljer vilken väg jag ska gå. Och för att inte tala om inställning. Inställning till allt i det man gör. Jag har fått se det ena och det andra och ibland förstår jag mig verkligen inte på människor. Precis som andra inte förstår sig på mig. Det är bara att acceptera - vi är alla olika.
Det blev en trip till Malmö den 13e april för att se SM - final i innebandy. IKSU damer och Dalen herrar var i final. Vi var totalt 6 personer från laget som åkte och vilken helg det var!
Jag hade en livespelning på Café Göteborg i juni. Ingen stor grej så, egentligen. Det var mest som bara för bakgrundsmusik liksom. Men som jag har saknat att stå på scenen! Vilken känsla! Om det är något som kan få mig på bra humör så är det musik, att lyssna eller utöva själv. Helt underbart!!
Och så avslutningen med laget som blev GUIF-galan 2O13.
Förändringar har skett. På och utanför planen och förändringar behöver man. Det är det som får en att växa, att bryta mönstret och göra något helt annat.
Jag har fyllt 25 åroch börjar mer och mer inse att det är dags att ta sig i kragen. Och hur många gånger sa jag inte det förra året? och året innan det? och året innan det?
Jag har till och med hunnit vara hemma i Storuman ca 2 ggr detta år! Hurra! Det värmer varenda gång jag kommer hem. Varenda gång jag träffar familjen. Varenda gång. Och det är tråkigt att jag inte är hemma oftare, men det sitter nog lite grann i tid och lathet.
2O13 är snart förbi och jag önskar Er alla ett riktigt gott nytt år!
Jag tackar gamla, som nya läsare för det som har varit
och hoppas på att Ni stannar kvar även nästa år.
/Marina Lundsten