Ett år med sjukdomar, skador, resor, fiske, träning, flytt och mycket mer. Här följer en sammanfattning.
Januari
Jag började året med lite feber och lite mindre pepp inför innebandyn. Träningen körde jag stenhårt med ändå samtidigt som jag jobbade heltid på jobbet och lade ner kropp och själ i nästan allt jag gjorde. Tyvärr räcker det inte alltid att man kör stenhårt, vissa saker har man inte kontroll över.
Februari
Träningen gick bra men innebandy var det sämre med. Någonstans fick jag fightas med mig själv och ifrågasätta saker runtomkring som jag inte riktigt höll med om. Känslan av att inte bli hörd började gro. Musiken har jag inte lagt ner så mycket tid på som jag kanske hade velat, istället satsade jag på träningen och innebandyn.
Mars
11 Mars klarade jag min utmaning - att inte äta sötsaker på ett helt år. Ett år var alltid målet men jag tog det dag för dag. Det konstaterades att vi åkte ur division 1 och ner till 2an, vilket gjorde mig än mer bestämd på att blir bättre tränad och bli mer medveten om vad jag äter.
April
Bästa tiden på året - Påsken. Hänga med familjen i ett vackert vinterland, Abborrberg. Underbart! Försäsongen med innebandyn hade dragit igång tidigt i år och det var bara att köra. Och inställd på att K Ä M P A !
Maj
Den 20 maj åkte jag och Philipp till Schweiz i fem dagar. En helt fantastisk resa med flera hundratals bilder. Men träningen skötte jag. Någorlunda. Vi gick på en lägenhetsvisning på Öbacka och efter den visningen bestämde vi oss för att bli sambos. Jag tränade på och lyckades dra på mig ett ryggskott när jag var ute och löpte. Riktigt surt!
Juni
Vi hade Andrés 30 - årsfirande med familj och vänner som blev en stor överraskning för honom. En otroligt lyckad fest! Jag och några tjejer från laget deltog i Vårruset. Ryggskottet satt i. En morgon kunde jag knappt ta mig ur sängen pga av smärtan. När jag väl lyckades höll jag på att svimma. Vilken tur att Philipp var hemma!
Juli
Träning och åter träning. Så fruktansvärt roligt! Och ännu roligare när man märker skillnaden. En del av semestern spenderades hemma i Storuman tillsammans med familjen, och myggen. Otroligt mycket mygg var det! Vi hann med lite fiske också. Jag fick vätska i ena knät, vilket blev sämre för min träning. Blev mycket rehabträning.
Augusti
Första augusti kom äntligen och vi flyttade in i vår lägenhet på Öbacka Strand. Hjälp från Storuman kom i samband med flytten och det uppskattades! Och så denna träning. Innebandy på riktigt började och knät kändes bättre.
September
Det oväntade kom. Jag spelar innebandy och helt plötsligt får jag huvudvärk som senare följs av svaghet, illamående, skakningar och svimningskänslor. Jag kontaktar vårdcentralen och får komma några dagar senare. Jag gjorde ett litet byggprojekt för hallen. Scandic Cup drar igång där mitt lag hamnar på en andra plats. Jag går på arbetsintervju som tyvärr stannade där, men jag gick iväg med en erfarenhet rikare.
Oktober
Det har gått en tid sen jag var hos läkaren som sa att det var en infektion. Det blev inte bättre för mig så jag kontaktade dem igen och fick komma till en vikarie som sjukskriver mig på halvtid pga utmattning. Hela besöket kändes konstigt. Jag tränar ingenting under tiden. Vi stormtrivs på Öbacka Strand!
November
Det är inte så bra med mig. Vid minsta ansträngning blir mina symptom värre, så som yrsel och trötthet. Jag blir helt slut av att ta en promenad in till stan, att gå i trappor. Jag ringer vårdcentralen igen men får inte tid förrän den 9e december. Jag sjukanmäler en arbetshelg pga att jag helt enkelt inte orkar.
December
Den 9e december träffar jag min läkare som vill ta ett arbets - EKG på mig. Dessvärre kom remissen fram den 30 december, även fast jag har ringt flera gånger och frågat om det och påminnt dem. Vid det här laget är jag så frustrerad på min vårdcentral! Han ringer mig och frågar hur det är och han ska försöka påskynda remissen som har kommit fram, då det verka vara 1 - 3 månaders väntetid på arbets - EKG. Jag och Philipp åker till huvudstaden för lite shopping och sevärdheter. Julafton firas hos min bror i Innertavle där hela familjen är sjuka ungefär. Nyårsafton firas här hemma på Öbacka, en lugn och skön nyårsafton och avslutas på bästa sätt - vi bokade en resa till New York.
För att summera det hela så har det varit mycket fokus på min träning det här året. Att hela tiden bli snäppet bättre. Och det blev jag. Tills min kropp sa nej. Typiska symptom på utmattning fick jag. Och vid närmare eftertanke så är det inte helt omöjligt. Att jobba heltid och träna heltid går väl kanske inte ihop så riktigt. Med träningen följer också en bra kost, en kost som jag behöver för att jag ska orka arbetsdagen och träningen senare på kvällen. För det lag jag är med i är på en elitsatsande resa. Jag gick all in. Frukost, träning, mellanmål, jobb, lunch, mellanmål, gym, sova. Om det jag har är utmattning är inte 100 % fastställt. Det lutar mot det, tror min läkare.
Det har inte blivit så mycket musik det här året och det är något jag ångrar. Jag fick en försmak av det på Andrés 30 - årsfest där det blev lite sång och gitarr. Det var sjukt kul! Och jag vill göra det igen! Och igen! Men inget slår när jag och Philipp flyttade ihop på Ankargränd 7.
Jag har utmanat mig själv. Något har jag lärt mig och endel kommer jag ta med mig - it's not how good you are, it's how good you want to be. (Men den delen blir så mycket enklare när man har alla verktyg man behöver.)
Tack för det här året och jag ser fram emot att
dela 2016 med er.
dela 2016 med er.
- Marina Lundsten