Dock kan jag inte hjälpa att känna mig lite besviken. På min insats. Jag vet att Vi är ett lag och att allas insats räknas. Som spelare vill jag göra bra ifrån mig .. och som lag vill jag att Vi gör bra ifrån oss.
Det är inte skönt att duscha med såna här märken. Det svider! Jag lovar!
Att man aldrig kan hålla sig på benen.
Jag känner en viss frustration/irritation över att jag var så seg i kroppen. Att hur mycket jag än kämpade så kändes det som att jag bara stod kvar på samma ställe, att jag inte kom någonstans.
Och mer frusterad känner jag mig över att bollen aldrig sitter i målet! Jag hade några bra lägen men missade varenda en. Det är så frustrerande! Speciellt om man har så mycket vilja.
Efter matchen kände jag mig helt färdig. Och negativa tankar kom till mig som gjorde nästan så att en tår eller två föll ner. Men jag ger inte upp.
